Vad är det med människor, jag har tröttnat så mycket. Människor man en gång stod så nära sviker en, och förväntar sig att man gång på gång ska stå kvar där,ta emot skiten. Missupfatta mig rätt, mina vänner är helt fantastiska. Men folk som man en gång hade så nära går åt fel håll,jag har gått fran att vara arg till att helt enkelt tycka synd om dem som inte tar tag i sitt liv. Så svårt är det inte att iallfall försöka iställer för att sitta hemma dag in och dag ut och tycka synd om sig själva för något som man om någon månad endå inte kommer finnas i deras tankar.