2012-06-05
 15:13:34

Att vara nummer två.

Att vara nummer två, alltid komma efter allt annat, vara det så kallade "andrahandsvalet"-är det okej?

Är det okej att alltid få skjuta upp dina planer för att personen du ska träffa inte har tid just då, utan kanske några timmar, dagar kanske till och med veckor senare och förväntar sig att du ska skjuta upp dina planer, ditt liv för denne personens skull?- För att du är för snäll, för omtänksam och bara tar emot detta utan problem, för det är det som förväntas, från dig.

Är det okej att du ska vara oberörd, förväntas vara oberörd, ska bli behandlad som jag vet inte vad för att du inte gör något åt saken, du bara tar emot, du låter dig själv helt enkelt vara det andrahandsvalet, för det är okej, för du har aldrig satt ned foten?
Jag kan inte säga att jag alltid sätter ned min fot, säger till..där emot är jag en människa med otrolig självrespekt, jag försöker säga ifrån,sätta ned min fot, bli bra behandlad, för det är vad jag förtjänar..att bli bra behandlad. Inte vara någons andraval, inte bli ifråntagen den såkallade "rätt" man har att vara sig själv bara för att jag ska vara andra tillags, och aldrig tänka på mig själv, ibland kanske jag till och med tänker lite för mycket på mig själv än jag borde, ibland kanske jag till och med säger ifrån lite för lätt, känner mig lite illa behandlad för ofta, när det inte är sant. Jag har ett bra liv, ett normalt liv, vänner som planerar dåligt, precis som jag, en pojkvän som gör sitt bästa men som glömmer bort att vissa saker är mer viktiga än andra, precis som jag, en familj som kan gå mig på nerverna, som bråkar med mig, har många mer krav än vad jag ibland klarar av,precis så som jag har på dem. Men jag har också de mest älskvärda vänner man kan tänka sig, dem som alltid finns där, som verkligen är äkta,rakt igenom, den mest fantastiska pojkvännen som älskar mig, på riktigt, tilll fullo, även om jag kanske glömmer att värdesätta det ibland så gör jag verkligen det, och en familj, en kanske inte enligt många en så hel familj, men jag har min mamma, min syster,min mormor,min morfar och kusiner etc, och jag vet att de älskar mig, även när de ställer höga krav, även när vi bråkar, och jag antar att det är det som är det fina med livet, att det är okej. Det är okej att glömma bort att vissa saker är mer viktiga än andra, det är normalt, det är okej att planera dåligt, det är okej att ställa krav. Dessa saker är inte ett sätt att bevisa att man inte värdesätter vänskap,kärleken,familjen, nej, jag tror det är ett vis att visa att man inte är mer än människa, och människor glömmer lätt bort vad som är viktigt i livet.



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: