Jag har inte alltid vart så nöjd över mig själv, tyckt att jag vart för stor eller kort, mitt största komplex har alltid varit mina fötter, konstigt nog. Det fanns till och med en period då jag kände mig så äcklad av mig själv så jag gjorde allt för att få 5 minuters uppmärksamhet etc. MEN det finns alltid något på min kropp jag vart stolt över, något som många som läser denna blogg verkar störa sig på, gluggen mellan tänderna, något av de få saker jag ärvde av min far. Och nej, jag tänker inte ha en tandställning, och nej den e inte ful, den är vacker och jag är så stolt över att kunna säga något sånt om mig själv, även om det är så litet som en glugg. DEN är fräck. Och att folk ska klaga på den, jag menar vadfan, de är tänder! Och att ni inte kan låta en människa vara,utan måste klaga på något så litet som tänder, eller hur tjock någon är, eller hur äcklig någon är för liknande saker är hjärtlöst, fegt och rent utav sorgligt. Människor ska vara stolta över sig själva, för alla är så jääävla fina, även om de har en glugg, eller är lite större en vad samhället klassar som "vanligt", man är den man vill vara, man ser ut som man gör och det enda man kan göra är att acceptera sig själv och få andra att acceptera en också. Inte för hur  man ser ut, inte för att man är snygg och har ett leende som en filmstjärna, NEJ för att de är fina, vackra och älskvärda på insidan. -Döm inte boken efter omslaget.