När jag är ledsen stannar jag alltid upp en sekund, sätter mig ned, låter allt runt om vara om så bara för några sekunder så stannar jag. Jag stänger av, alla ljud, och börjar lyssna på en låt, den sorgligaste låten jag kan tänka på, den som beskriver bäst situationen jag är i, gråter och tycker synd om mig själv. Sedan reser jag mig upp, går ut från mitt rum eller vart jag än befinner mig, torkar bort sminket som runnit, slutar tycka så synd om mig själv och sätter på ett leende. För varför ska jag vara ledsen, varför ska jag gå runt och må så jävla dåligt när jag har så himla mycket annat att vara så jäääävla glad och lycklig för. Missförstå mig rätt, de är okej att vara ledsen att känna , det är okej att gråta inför människor du känner eller inte känner, det bevisar bara att du vågar visa att du känner, att du vågar släppa ut allt. Men om man sitter där dag efter dag och tycker lite synd om sig själv, vad gör de för nytta? du gjorde slut med din pojkvän/flickvän, du bråkade med din bästa vän, du blev mobbad, du fick en ätstörning-okej gråt,okej var ledsen, det är oftast inte ditt fel, du har hela ditt liv framför dig-du kommer hitta någon annan,även om de känns som hela din värld gick under, du kommer alltid ha vänner-om det är din bästavän kommer det lösa sig, glömma o förlåta, du är inte värdelös- det är så sjukt jävla ynkligt av människor som trycker ned dig för att må lite bättre över sig själva, och du är inte ful- inte för tjock,inte för smal, vem du än är,du är perfekt och om du någonsin känner att du behöver göra något åt det, bli smalare, få finare ansikte,större bröst så har du fel,för du är och kommer alltid vara älskad för din insida och alla är så himla jävla vackra egentligen.

Så res er upp,hur jävla jobbigt och värdelöst de än känns för de är starkt, det är modigt och du kommer må så jävla mycket bättre med dig själv när du vet att du inte satt där och tyckte synd om dig själv utan istället verkligen,verkligen försökte göra något åt saken.

Missförstå mig fortfarande rätt,vissa är det verkligen synd om , men de kommer alltid finnas folk där som lyfter upp en när man är nere så ta vara på det.